No el pan, está visto que eso no funciona
No podemos compartir el pan,
En cambio debemos compartir el hambre.

¿No habrá una medida que permita saber
Cuánto nos toca por cabeza,
En grados de desesperación,
En decibeles de angustia?

Se puede medir la lluvia de los días,
Decir: han caído tantos centímetros cúbicos ...
Medir un huracán desenfrenado
O la altura del mar,
¿Por qué entonces no medir un día, un mes, un año,
Toda una vida de lágrimas contadas?

Quizás crear un banco que emita billetes
Con la faz del hambre.
O pequeñas cuentas de vidrio frío
Como lágrimas duras
Convertibles al hambre conforme a la ley,
Así diremos con toda propiedad:
Este año cayeron tantas unidades
Sobre la tierra seca.
(Las computadoras nos darán la cifra exacta.)

Así repartiremos kilómetros cuadrados de hambre.
Días, semanas, años de hambre.
Nos haremos collares de gemas transparentes
Llenaremos fuentes de plata,
Cofres, piezas hasta la altura
De la mano levantada.
Los bancos abrirán sus arcas
Incapaces ya de contener
Las joyas ecuménicas del hambre.

ETT ANSPRÅKSLÖST FÖRSLAG

Inte bröd, det fungerar inte har vi sett.
Bröd kan vi inte dela.
Vi bör istället dela svälten.

Finns det något sätt att räkna ut
hur mycket del blir per skalle?
I grader av desperation?
I decibel av ångest?

Om man kan mäta regnet som faller,
stormen som bryter lös
och höjden över havet
varför då inte räkna dagar, månader, år
och hela liv i tårar?

Att öppna en bank som ger ut sedlar
med svälten avbildad på framsidan
eller små kulor av kallt glas
som liknar hårda tårar
konvertibla i svält så som lagen stadgar.

Då går det att korrekt ange
hur många enheter som under ett år föll
på den förtorkade jorden.
Datorerna ger oss den exakta siffran.

Då kan vi mellan oss dela kvadratkilometer av svält,
dagar, veckor, år av svält
vi kan trä upp halsband med genomskinliga ädelstenar,
vi kan fylla silverfat,
koffertar eller golv i nivå
med den utsträckta handen.
Och bankerna kan öppna sina skattkistor
som inte längre har plats nog
för svältens ekumeniska juveler.

EN SUDAN LOS NIÑOS SUEÑAN

En Sudán los niños sueñan
Que la luna es un pozo de leche
Y las nubes algodón de azúcar.

Pero la luna es un rescoldo frío,
Una lágrima dura
Que rueda por el cielo
Sobre nubes harapientas.

Abajo los cuervos velan
Los niños no se despiertan.

I Sudan drömmer barnen
att månen är en brunn med mjölk
och molnen sockervadd.

Men månen är en ensam tår
som himlen gråter
bland askgråa moln.

Nedanför vakar korparna.
Barnen vaknar inte.

COSECHA D E CUERVOS

Por cada número
De tu teléfono móvil
Pasa un muerto
De la segunda guerra mundial.

¿No ves que parece un pequeño ataúd?

Genom varje nummer
du slår på din mobil
går en död
från andra världskriget.
Ser du inte att mobilen liknar en liten likkista?