es una caminata llegas tarde a casa y llegas temprano a casa

has estado en el bosque el bosque existe has visto cosas como huesos y nieve

has visto la cabeza del caballo viva junto al pie en el musgo verde brillante

di que la cabeza del caballo vive junto al pie del principio y fin de los erectos

pinos di el cielo en el ojo esférico del animal desaparece cuando guiñan hacia la

luz lateral es una caminata llegas tarde a casa y llegas temprano a casa

di esto cuéntale a los hombres las fosas nasales tiemblan por el humo del caballo

(De "Flaggor")

det är en vandring du kommer hem sent och du kommer hem tidigt

du har varit i skogen skogen finns du har sett saker som ben som snö

sett hästens huvud vid liv vid foten i den grönskimrande mossan

säg hästens huvud lever vid foten av de lodräta tallarnas början och slut

säg himlen i djurets klotrunda öga försvinner när det kisar mot sidoljuset

det är en vandring du kommer hem sent och du kommer hem tidigt

säg detta berätta för människorna näsborrarna darrar av hästens rök

(ur Flaggor)

ahora amanece se oye ahora tan claro
un lejano fragor de pezuñas en tierra
se acercan rápido: presurosa manada
de ganado una ola fluvial de cuerpos sobre el sembrado
y la cabecera de la cama se hace divisoria de las aguas
estiras la mano sientes rugosas pieles
vapor y sol

nu när soluppgång det hörs nu så tydligt
ett avlägset dån av klövar mot jorden
kommer snabbt närmre: en rusande flock
boskap en flodvåg kroppar över åkern
och sängens gavel blir vattendelare när
du sträcker ut handen känner sträva hudar
ånga och sol

la noche se acuesta
contra las paredes de la casa quieta ahora
restos de luz se levantan de los campos
negros arándanos
no tiemblan a lo lejos y ningún pájaro
molesta o afila sus alerones
contra la sombra brusca del bosque

(de "Ruckel", Ed Norstedts1998)

kvällen lägger sig
mot husets väggar stilla nu
rester av ljus samlas upp från fälten
rönnens svarta bär
darrar inte där ute och inga fåglar
stör eller vässar sina vingspetsar
mot skogens branta skugga
ingen fara bara jag här ingen
fara jag kryper
längre in i huset

(Ur Ruckel, Norstedts 1998)

Yo quiero ver el cielo
siendo forzado por su propia luz
transportado hacia atrás ver las nubes
rotar sobre el pensamiento abuelo abuelo
me transporto hacia atrás a tu cama de enfermo
estás quiero estirado y me miras
tus ojos están turbios como agua de primavera
y la abuela en la puerta
parece preocupada pero calma y alegre
por tu alegría por mí

Jag vill se himlen
dyrkas upp av sitt eget ljus
färdas baklänges se molnen
rotera ut över taken farfar farfar
jag färdas bakåt till din sjuksäng
du ligger stilla utsträckt och ser på mig
dina ögon är grumliga som vårvatten
och farmor i dörröppningen
ser bekymrad ut men lugn och glad
att du är glad i mig

Alumbra como un soplo
rendija tras rendija
tu espalda está caliente por la escritura de la mano
de palabra contra palabra y el grito entre las granjas
para qué quieres cuchillos en una ciudad
sin cielo y un puente como un arco
bajo nubes de metal

(de "Familjekista"(Ed .Norstedts,2001)

Lyser som ett bloss
i glänta efter glänta
din rygg är varm av handens skrift
av ord mot ord och ropen mellan gårdar
vad ska du med knivarna i en stad
utan himmel och en bro som är en båge
under moln av metall

(Ur Familjekista, Norstedts 2001)