La fuerza de aferrarme, mantenerme, compactarme, no ha logrado asolarme. Me he disuelto hace tiempo, en sonidos que salen de mis propios dedos, mis propias cuerdas vocales, saltarinas, de sus propios sonidos. La posesión de lo ajeno me ha poseído. El agua, brillante y transparente me ha blindado y penetrado. Soy agua para ellos. La "ye" se repite en todas las personas menos en la primera. He perdido la gramática. Me he tornado descriptiva. Sólo puedo mirar, las. Huyen de mí.

Kraften att gripa mig, vidmakthålla mig, sammanpressa mig, har inte lyckats skövla mig. Jag har upplösts sedan länge, i ljud som strömmar ur mina egna fingrar, mina
egna strängars stämmor, dansande, av sina egna ljud. Possessionen av det främmande har besatt mig. Vattnet, det glimrande och genomskinliga har bepansrat och penetrerat mig. Jag är vatten för dem. "Jaget" upprepar sig i alla personer utom den första. Jag har förlorat grammatiken. Jag har blivit deskriptiv. Jag kan bara se, dem. De flyr mig.

El cansancio de la luna soy... una fase blanca y pálida en la risa de otra. No me recuerdo en esa risa. La risa que ríen ahora mis amigas no es voladora, aunque yo no puedo reirla. Hay algo que me dice que yo no estoy aquí. Es eso mismo lo que escribe. Es eso mismo lo que me mira y porque no me encuentra, me niega. No estoy aquí. No he estado nunca. La risa estridente de esa otra, nueva amiga, es ciega y lunar, y nada... Campanita - oh luciérnaga - has muerto - Los aplausos que eran de los otros no se aplauden aquí. Sólo escuchan :- No crean hadas, no crean en nada.

Jag är månens trötthet… en vit och blek fas i den andres skratt. Jag minns mig ej
i det skrattet. Det skratt som mina väninnor nu skrattar är inte flygande, även om inte jag kan skratta så. Någonting säger att jag inte är här. Det är just detta som skriver. Det är just detta som ser på mig och eftersom det inte finner mig, förnekar mig. Jag är inte här. Har aldrig varit här. Denna andre, nya väninnas, skärande skratt, är blint och månlikt, och ett ingenting… Bjällra - oh eldfluga - du har dött - Applåderna som tillhörde de andra applåderas inte här. De bara lyssnar :- tror inte på feer, tror inte på någonting.

Después del parto, la estela, la estrella del divino horror que me ha dejado. Lo vacuo de la voz, en ellas, niñas, ¡odio sus caprichos!, ¡odio a sus niños!. Haberme permitido el horror de ser madre de mí misma en todas ellas, allá lejos, tan huérfanas como yo. Ellas, ahora, huérfanas de mí, son felices. Ellas, ahora han logrado, el horror de ser sin mí. Yo sola bautizo ese horror, lo odio con horror, lo envidio. Extraño a mis niñas con la misma avaricia de mi madre, muerta y viva en mí, y ahora en ellas...

Efter födseln, minnesstenen, den gudomliga skräckens stjärna som lämnat mig. Vakuumet i rösten, i dessa, flickor, jag hatar deras nyck!, jag hatar deras barn! Att ha tillåtit mig fasan att vara min egen mor i alla dem, långt borta, lika föräldralösa som jag. De, är nu, föräldralösa från mig, de är lyckliga. De, har nu övervunnit, fasan att leva utan mig. Jag bara döper denna fasa, jag hatar med fasa, jag avundas. Jag saknar mina flickor med samma girighet som min mor, död och levande i mig, och nu i dem…

Arrinconada, fierina - capaz de matar a tu amiga con la "i"- expulsarla del reino, del cuerpo. -Ya no existe el amor, ya no existes.- Oh hada malvadina... saltas entre todas, ponzoñosa y divertida. Apagas nuestras luces, te comes nuestras tripas, te nos llevas el alma y y... nunca te quedas tranquila...
Yo solía pensar- o soñar- ... - que tu alma estaba vacía,... sin la mía...

Avskilda, rovdjur, mäktig att döda din vän med "i:et" - driva henne ur riket, ur
Kroppen. Nu existerar inte kärleken längre, nu existerar inte du.- Oh ondskefulla fe…
hoppande mellan oss alla, fördärvlig och underhållande. Du släcker våra ljus, du äter
våra inälvor, du bär med dig vår själ och och …aldrig blir du nöjd..
Jag brukade tänka - eller drömma- …- att din själ var tom… utan min…